Orolig eller förväntansfull?
En härlig blandning av båda skulle jag säga. Hur förbereder man sig ens inför en förlossning? Förra gången gick vi på profylaxkurs för att lära oss hur vi skulle andas och hur C kunde hjälpa till på olika sätt. Jag läste boken " Föda utan rädsla" och tyckte faktiskt att den gav bra hjälpmedel och när jag hade läst klart den kände jag att " I've got this, Bring it on!" Hade också en kompis som födde ca 2 månader innan mig som hade en väldigt bra och positiv upplevelse så jag var faktiskt riktigt taggad när förlossningen närmade sig! Jag var såklart också nervös, men kände att jag hade det under kontroll. Läste på om lite olika smärtlindringar och kom fram till vad jag ville testa och vad jag helst avstår, men med en inställning att allt kan ändras i stunden.
Så hur gick det ?
Eftersom jag också gick över tiden var jag ännu mer taggad på att förlossningen skulle sätta igång. Glad och positiv när allt började, fick testa mina valda metoder för smärtlindring och även dem jag trodde att jag inte ville ha. 😜 Allt gick bra, E kom ut utan komplikationer. Det var väl inte riktigt så lätthanterligt som jag hade tänkt dock, hade inte den "kontroll" över mig själv som jag trodde jag skulle kunna bibehålla.
Känslor inför denna gången-
Jag är helt säker på att det kommer gå bra och att jag kommer klara det. Vi är ju gjorde för detta och det gick ju bra sist. Men jag är ändå sååååå nervös, jag vet vad som väntar och kan inte riktigt försköna det alls denna gång. Kommer ligga där när allt drar igång och tänka " NEJ, hur kunde jag sätta mig i denna situation igen!?". Försöker jobba på min inställning, hålla mig lugn, gå in där utan några direkta förväntningar. Vi tar det som det kommer och det kommer att gå bra. Kan ju inte säga att jag är lika peppad denna gången som förra, dock är jag än mer peppad på att träffa bebis då det är något av de absolut finaste ögonblick som finns.
Allt är värt det när bebis väl är här, men om vi kunde hoppa över den jobbiga delen hade jag varit tacksam. 🥲
