Eller är det okej att klaga ?
Att få chansen att bära ett barn är helt klart ett privilegie och inget man ska ta för givet. Det är något många, inklusive jag själv, har drömt/drömmer om. Men även om det är en total överraskning eller efterlängtat, så kan det ju vara rätt jobbigt ibland, eller?
Innan jag blev gravid med E så längtade jag tills dagen då jag kunde klappa på magen och känna rörelser. Jag sa till mig själv att jag verkligen skulle njuta under denna "korta" tid och tycka att det var mest mysigt. Försökte verkligen hålla fast vid den tanken och bad även min man att påminna mig om den när jag hade en "klago-dag". Visst tyckte jag att det var mysigt många gånger, men det var också otroligt påfrestande. Bara en sådan liten sak som om jag blev sjuk eller fick ont i huvudet, så kunde jag inte ta en Ipren. Man får inte äta eller dricka allt man vill, är konstant hungrig men äter man för mycket blir man tillsagd av minibossen. Att man sedan inte kan ta sig ut sängen eller soffan på ett graciöst sätt och alla ställningar är orimligt obekväma inom minuter, är ju också en härlig upplevelse. Nu i efterhand är det ju lite komiskt och det är som sagt en kort tid av ens liv då man går igenom det här. Stundvis kan det kännas som år när man är mitt i det dock.
Denna gång försöker jag påminna mig själv om att det är förmodligen sista gången jag någonsin är i denna situation med ett litet hjärta som växer precis under mitt. Det är fint och mysigt att känns rörelser och något som verkligen bara vi delar. MEN, nu har jag också ett yrväder som vill leka. Det ska lyftas och bäras, upp och ner från golvet, klättras på. Ja, kan ju lugn säga att det inte är samma upplevelse som innan. Dessutom har kroppen gått igenom så mycket redan, smärtan i ryggen är ett faktum. Ville du ha något från golvet? HAH, synd.
"Men du valde ju det här själv". Jo, jag vet. Säger inte att det är något jag ångrar, det kan vara jobbigt trotts att det är något jag själv valt att göra. Största delen av tiden är jag verkligen tacksam och glad över det lilla livet som växer, njuter av rörelserna och blir imponerad av min kropp som löser allt detta. Men ibland är det så skönt att få klaga eller känna sig liten och bli ompysslad. DET ÄR VI VÄRDA ❤️
